Jag ÄR en sockerjunkie. Jag har alltid varit svag för sötsaker & konsumerat det i lite för stora mängder. Inte så att det direkt har varit synligt i form av någon övervikt (mer än trivselkilon i perioder), men i välmåendet har det varit väldigt tydligt. Noll energi, dålig sömn, en mage som krånglar och gör ont och så vidare. Listan kan göras lång.
Under sommarn har jag läst ett flertal böcker om mat, träning, motivation, starka människor som gjort förändringar (inte bara med kost, utan med saker som rör välmående på alla plan) och liknande ämnen. Dessutom har jag nyligen lagat ett hål i en tand, mitt första, och DÄR tog det stopp för mig. Vad är det jag håller på med? Tänk att jag precis lagt tusen kronor på att laga ett hål i en tand, som med stor sannolikhet beror på för stort intag av socker? En tand kan man alltid laga, men kroppen - den tar stryk. Om min kropp går sönder för att jag inte tar hand om den kan jag aldrig öppna plånboken och be någon laga den. Jag vill inte må dåligt när jag kan må bra, speciellt inte när jag vet exakt hur jag ska göra för att nå dit. Det är ju idioti.
September månad får bli en sockerpaus-månad. En chans till att ladda om och försöka få kroppen att inse vad den egentligen mår bra av. En fräsch start på hösten helt enkelt.
September månad får bli en sockerpaus-månad. En chans till att ladda om och försöka få kroppen att inse vad den egentligen mår bra av. En fräsch start på hösten helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar