KOMPISDEJT

När jag flyttade till Halmstad för att läsa till Hälsopedagog var jag ganska nervös över det här med nya kompisar... Skulle man hitta vänner man verkligen klickade med? Skulle man känna samma känsla med de nya som man gjorde med det gamla, trygga kompisgänget hemifrån?  Samma kväll jag flyttat, satt jag nere i källare, pimplade vin och hade en fin kväll med en ny vän & granne. Den nya vännen blev en av mina bästa vänner. Av en ren slump hade vi hittat varandra redan innan flytten till Halmstad, genom våra bloggar. Jag tror absolut att vi hade hittat varandra ändå, med eller utan tidigare kontakt via bloggen, men summa kardemumma är ju att hela processen med att få kontakt och lära känna någon underlättades.

Idag sitter jag i samma situation. Nyinflyttad i Uppsala, men utan varken jobb eller studier känns det desto svårare att hitta nya vänner. Hur tusan gör man? Man grabbar ju inte tag i någon människa på stan man aldrig sett och ba "hörru, ska du med på en fika...? Eller något?". I landet mellanmjölk fungerar det inte riktigt så.

Några månader innan jag flyttade skrev Blondinbella ett inlägg om att det är svårt att hitta vänner i vuxen ålder. Kommentarerna svämmade över där tjejer och killar från olika städer i Sverige beskrev sina intressen och sökte efter nya vänner och bekantskaper. Så-jävla-smart! Idag ska jag på "kompisdejt" med en tjej som har liknande intressen och precis som jag är nyexaminerad och klar med studierna. Kul sätt att träffas och det här med att träffa nya människor via bloggar/instagram/facebook är inte så himla tokigt ändå.