Idag var det dags för den andra intervjun på det där jobbet jag mer än gärna vill ha och nu sitter jag hemma och känner mig ganska tom. Till och med lite förvirrad. I måndags började en ny kurs på universitetet och där och då kändes det som att det skulle vara OK om det inte blev någonting med jobbet, då kursen kändes oerhört spännande. En bra plan B. Men jag vill ju inte plugga. Jag vill inte tillbaka till skolbänken ett halvår till. Jag har pluggat till personlig tränare, hälsopedagog och en termin med näringslära & kostvetenskap, vilket betyder plugg sedan 2011. Nu känner jag att det är finito och att det är jobb som gäller. Jag har gjort allt som stått i min makt för att hamna här och nu vilar min framtid i deras händer och det enda jag kan göra är att vänta. Intervjun gick bra idag (tror jag?) och timmen bara swishade förbi och jag kan inte annat än att hoppas på, och hålla tummarna för, att de kände samma sak: det är mig dom ska ha! Det känns i hela kroppen är det är rätt, att det är på det företaget jag ska jobba.
Förvirringen blir således; vad tusan gör jag om jag inte får jobbet? Det här är min drömarbetsplats och nu när jag fått en chans att få in foten där skulle jag bli knäckt om chansen försvinner.
Nu väntar långa veckor innan besked kommer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar