Like it or leave it.

Dessa intervjuer alltså... Det har varit ett gäng i olika format den senaste tiden och jag börjar bli mer och mer bekväm i rollen. Självklart finns de fjärilar i magen, men de cirkulerar runt ganska lugnt och skapar inte en orkan längre. Så kändes det i början, nervositet utan dess like. Men det går inte göra så mycket mer än att vara sig själv, vara medveten om vart man står, vart man vill komma och ha en plan för att ta sig dit. Sen ligger det i någon annans händer, om de gillade vad de såg och hörde. Om inte så är det som det är - man kan inte mer än vara sig själv. Like it or leave it.

Igår var det dags för ytterligare en intervju - dock kände jag när jag kom hem att det kanske inte var helt och hållet optimalt för mig. Att lägga mer än tio timmar i veckan på att pendla kändes av förklarliga själ inte så bra, trots att tjänsten i sig är det jag skulle vilja pyssla med i framtiden. Så med en liten nedslagen känsla imorse så fick jag ett annat samtal, och denna gång från stället jag verkligen vill jobba på. Idag bjöd de in mig till att hänga några timmar med teamet. De skulle få en liten inblick i vem jag är och jag skulle få en inblick i vilka de är. Ett fantastiskt härligt gäng som verkligen var energiska och härliga. Hela rummet bubblade över av sån där fin energi, sådan som man tar med sig när man går och känner sig lite gladare än innan man kom dit. Tänk lyckan att få känna så när man går hem från jobbet varje dag. Vilken lycka.

Imorgon ska jag få besked om det blir en tjänst eller inte. Magkänslan säger att det här kommer gå bra, men för att inte översköljas av besvikelse om så inte blir fallet, så försöker jag att inte tänka på det. Det kan gå hur som helst.

Vi får helt enkelt se imorgon.
(Men håll tummar och tår!)