Att få tillbaka aptiten

I sorg reagerar jag alltid på samma sätt; aptiten försvinner. Sedan 10 dagar tillbaka skulle jag kunna räkna upp ordentliga måltider på en hand. Vanligtvis kan jag inte räkna en dags måltider på en hand, så skillnaden är stor. Jag känner mig trött och oerhört låg på energi, vilket har sina naturliga förklaringar. Dock börjar jag komma tillbaka, lite iallafall. Någon aptit finns inte, men äta måste man och därför tvingar jag i mig mat. För jag vet att jag snart är tillbaka på banan igen.

Idag blev det rotfrukter, fetaostbiffar, tzatziki och sallad på min nya fina tallrik (tanken var att jag skulle ha den som uppläggningsfat, men nu ska jag nog köpa på mig hela servisen. Så fint med blått!).

Det är mycket som cirkulerar i mitt huvud nu. Allt från tankar på farfar, till mitt eget välmående, hur jag ska strukturera upp saker på jobbet för att vara så effektiv som möjligt och allt annat runt omkring som man tyvärr inte kan sätta på paus, trots att livet inte är en dans på rosor.

Jag kämpar på. Och tar en dag i taget. Det är det enda alternativet just nu.