Min stöttepelare i livet

Just nu vet jag inte vad jag hade gjort utan Viktor. Förmodligen gått under. På riktigt.

Det är jobbigt, kämpigt och sorgligt just nu. Känslorna går i en enda bergochdalbana och jag kan inte riktigt hantera det. Men tacka vet jag att jag har världens finaste sambo och 9 kollegor som jag träffar varje dag.

Jag hoppas att sorgen blir mer hanterbar efter begravningen. Att vi får säga farväl på riktigt och på något sätt börja gå vidare, även om det känns helt knäppt utan farfar. Han har betytt så mycket mer för mig än vad jag någonsin förstod - och det gör så ont i mig att jag aldrig fick säga det till honom. Att han var allt.