Jag tycker att den rådande hälsohetsen är hemsk. Alla träningstidningar har omslag med texter som "tappa 4 kilo på 2 veckor" och dylikt, det är ständigt snack om mat, träning och utseende. Trots att jag många gånger blir motiverad av att prata om träning och bra mat, kan jag också få en klump i magen och nästan kvävas av stressen den framkallar. Jag tränar för min skull. För att jag vill må bra. Jag vill känna att träningen ger mig energi och gör mig starkare, och att maten jag äter ger mig energi till att klara av det. Jag har alltid haft höga krav på mig själv, även om jag blivit bättre på att hantera kraven på senare tid. Jag jämför mig ofta med andra, trots att jag inte vill det. Vi alla har en egen resa och det är bara vi som kan styra den resan. Jag blir gärna peppad och motiverad av andra, men att klanka ner på mig själv för att jag inte ligger på samma nivå är bara ren idioti. Jag kommer också dit, det måste bara få ta den tid det krävs för mig.
Jag har saker jag gärna vill förbättra med mig själv, men jag kommer inte lyckas med det, eller må bättre av att jag hela tiden fokuserar på de sakerna. Självklart måste jag prioritera de sakerna för att uppnå en förändring, men jag vill hellre tänka att "vilken bra kontakt jag fick i den här övningen", än att tänka "vad tight mitt linne sitter, valkarna syns ju när jag sitter ner".
De där negativa tankarna kommer inte försvinna på en dag, men jag vill gärna styra om mitt eget tänk. Att fokusera på det positiva. Att inte ställa så höga krav och ouppnåeliga mål, utan vara nöjd med det jag faktiskt har åstadkommit och presterat.
>>A negative mind will never get you a positive life<<
Det är viktigt att ta hand om sig själv. Både fysisk och psykiskt. Jag tar gärna hand om min kropp och förser den med både träning och mat som den vill ha, men jag vill inte få dåligt samvete för att jag åt en extra godsak eller för att jag ser ut på ett visst sätt just nu. Jag jobbar ju på det. Jag vill må bra längs hela den här resan, det är prio ett.

Carro, jag visste inte att du bloggade fortfarande. Vad roligt! Och du, skit i alla hjärnspöken som jagar ikapp en ibland. Kör ditt race, som du alltid ha gjort. Kram Emma.
SvaraRadera