Den senaste veckan har bestått av noll fysisk aktivitet, mängder med gotte, fest igår. Kroppen skriker i ren protest, men vem skulle inte göra det om man misshandlades dagligen? Jag har en kropp. Jag kan inte byta, lämna in på reparation eller skicka den på rehab, även om den skulle behöva det. Jag kan däremot välja att ta hand om den så den fungerar bra och blir underhållen dagligen så den mår bra.
Det är kaos nu.
Jag måste prioritera hälsan. Ta hand om min kropp som ska bära mig hela livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar