Min grej.

När jag gick på högstadiet och gymnasiet så hade jag bra självförtroende, men riktigt taskig självkänsla. Alla andra tycktes ha ”sin grej”. Jag var lite halvduktig på ganska många saker, men inget som jag tyckte att jag kunde riktigt bra. Någon sångröst har jag aldrig haft, matte är helt ofattbart för mig, jag är fruktansvärt dålig på att teckna (de som satt och ritade typ tavlor i anteckningsblocket på SO-lektionen medans jag kunde få fram min namnteckning en miljon gånger... Jag fattade inte hur de bar sig åt), på fotbollsplanen var jag inte stjärnskottet, men jag var heller inte den som satt på avbytarbänken. Jag levde i landet mellanmjölk och undrade vad det var meningen att jag skulle pyssla med i livet, för jag hade ju ingen talang för något speciellt som alla andra hade?

När fotbollen inte var rolig längre bestämde sig pappa för att ta med mig till gymmet - jag har alltid tyckt om att testa nya saker, så han antog att jag skulle tycka det var roligt. Jag var 16 år då och när jag vaknade upp dagen efter och varken kunde tända sänglampan för jag hade sån träningsvärk i armarna, eller gå när jag väl kommit ur sängen för att vaderna höll på att explodera så tyckte jag mest att det var fantastiskt. Det var fantastiskt att man kunde känna så efter att ha använt lite vikter och suttit i några maskiner.

Under gymnasiet hade jag en valbar kurs och valde självklart styrketräning. Varje onsdagsförmiddag fick vi läsa lite anatomi, förstå grunderna och sedan träna själva. Jag älskade det. Jag började läsa varenda träningstidning jag kom över. Lånade böcker. Testade nya grejer. Ett år efter gymnasiet bestämde mig för att utbilda mig till Personlig Tränare för att sedan fortsätta min väg som Hälsopedagog - en utbildning jag blir klar med i juni 2015. 

Trots att jag inte lever som jag lär till punkt och pricka 24/7, så har jag hittat min grej. Träning och hälsa är verkligen något jag brinner för. Det är fantastiskt vad vi kan göra med våra kroppar om den bara får rätt redskap och jag längtar till den dagen jag får jobba med att lära andra och jobba med det här på riktigt. Jag spenderade sommaren som PT - och trots att jag inte var den mest vältränade av de som jobbade där (tjejerna som var i min ålder som fött barn för 6 månader hade ett sexpack på magen redan!) så visste jag att jag har kunskapen om att hjälpa andra att nå sina mål. Jag kan det här med träning - och jag vill lära mig mer! 

Och det känns riktigt fint att veta att jag kommer ägna mitt kommande yrkesliv åt något jag verkligen, verkligen älskar.