Mannen som klarar allt, som är omtyckt av så många, som är positiv, glad, rättvis och fruktansvärt ödmjuk, ligger på sjukhus. Min fantastiska, i mina ögon odödliga farfar, kämpar med ett hjärta som inte riktigt orkar slå. Jag försöker ha farfars positiva anda och tänka att det ska gå bra, även denna gång. Men på något vis är det annorlunda. Jag önskar för allt i världen att vi får spendera minst en jul till, tillsammans.
Men jag är rädd. Så fruktansvärt rädd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar