Det här året har varit en bergochdalbana, minst sagt. Året började på Krabis stränder i Thailand med familjen, för att några dagar senare spenderas hemma i ett snöigt småland och begravning för min älskade mormor. Några dagar senare, efter att precis ha påbörjat vårt förhållande, flyttade V till Oslo och vårt förhållande fick bli ett på distans, där många timmar på Swebus spenderades under helgerna. Att vara nykär och bara vilja vara nära, men att behöva planera alla besök tog hårt och många gånger var det så svårt. Men våren flöt på ändå och kantades med plugg och fina vänner mellan Oslo-resorna. När sommarn kom lyckades jag få jobb i Oslo som PT så jag kunde få spendera mer tid med the love of my life (för det är vad han är). Höstens studier skulle bli på distans, så jag kunde befinna mig vart som helst. På Sveriges nationaldag tog jag mitt pick och pack och flyttade. Vad som skulle bli ett halvår i Oslo blev bara några månader. V kom in på Uppsala Universitet och ville gärna påbörja sin master. Efter många om och men, diskussioner hit och dit, så bestämde vi oss för att flytta till Uppsala. Och det är här vi är nu. Viktor läser sin master, jag läser fortfarande på distans och har fått extrajobb i en klädbutik. Jag som är lite av en beroende-människa som gillar ordning och reda och en fast plats i livet, har verkligen fått kliva ur min comfort-zone detta år. Om två månader måste jag tillbaka till Halmstad igen för att skriva min C-uppsats och ta min examen och bli Hälsopedagog. Detta kommer leda till distansförhållande igen, men denna gång byts Swebus ut mot SJ. Det kommer bli tufft, men har vi klarat det en gång tidigare ska det allt fungera igen.
Detta år hade aldrig fungerat om jag inte hade haft alla fina människor i mitt liv. Speciellt Viktor, som är min pojkvän, sambo, bästa vän och stöttepelare i livet. Med honom delar jag allt, och utan hans stöd hade det här aldrig gått. Min fina familj i Småland, som detta år utökats med en fantastisk liten tjej, Vera. De finns alltid där för mig och jag saknar dem så mycket. Jag längtar efter en jul hemma i Småland, mammas goda mat, närvaron av familjen och att bara få vara, utan några som helst krav. Min fantastiska vän Ellinor som jag haft daglig kontakt med sedan jag flyttade till Oslo. Hon peppar, motiverar och framförallt så är hon klok. Kommer med goda råd och får mig ner på jorden igen. Ser fram emot en pluggvår med C-uppsats med henne. Min fina vän Hannah som alltid är rak och ärlig. Alltid. Lina, min ex-sambo. Det är tomt utan henne, och Amsterdam känns så långt borta.
Så tack för att ni är ni, och att jag får ha er i mitt liv.
Utan er hade jag gått sönder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar